Susanne Mirbt

Susanne Mirbts mål är att hennes studenter ska tycka att matematiken är självklar. Hon kan med mer fog än de flesta säga att hon faktiskt lyckas. 2012 fick hon Uppsala universitets pedagogiska pris för sin enastående förmåga att få färska studenter förstå matematik.

– Det är klart att allt är svårt när man börjar. Men när vi är färdiga vill jag att studenterna ska säga ”det där var ju trivialt!”

Orden är Susanne Mirbts. Hon undervisar i matematik under studenternas första år. Hon gör det så bra att eleverna 2012 nominerade henne till universitetets pedagogiska pris, ett pris hon senare också fick.

Hon har flera knep i klassrummet men hon är framför allt oerhört medveten om vad hon gör och varför, och har verkligen tänkt på hur hon ska få med sig alla elever förbi matematikens blindskär.

– Det är alltid studenten som är i fokus. Det är viktigt att alltid ge studenten den pusselbit hon eller han behöver för nästa steg. Det jag säger måste passa in i den bild studenten målar upp för sig själv, bli en förlängning på det hon eller han redan förstått. För det måste man vara väldigt lyhörd och akta sig för att anta att det man säger är självklart för alla.

Susanne Mirbt har ett upplägg för sin undervisning som hon alltid följer. Hon börjar med en repetitionsfråga.

– Det ska inte vara någon komplicerad fråga för att testa kunskaperna. Poängen med frågan är att studenterna ska vakna och spåra in tankarna i rätt banor.

Därefter varvar hon teorigenomgångar med aktiverande uppgifter som bygger på den senaste teorigenomgången. Teorigenomgångarna består av små, metodiska steg.

– Det är viktigt att inte vända sig till de som redan kan allt och har läst innan, utan till de som ser det för första gången. Det är också viktigt att inte hoppa över steg och att exempelvis skriva ut ”1•X” istället för bara ”X”, för att göra det tydligare. Alla steg ska vara logiska och elementära – triviala! Även de duktiga ökar då sin förståelse, eftersom de inte sett de enkla stegen tidigare.

Det går inte att improvisera fram ett undervisningspass, säger Susanne Mirbt.

– Jag planerar varje pass i förväg och funderar på vad som ska stå kvar på tavlan och vad jag kan sudda. Vilka exempel ska jag räkna på tavlan? Vilka figurer ska jag använda? Vilka färger?

Den aktiverande uppgiften kan exempelvis vara att studenterna förklarar teorigenomgången för sin bänkgranne.

Dyker det upp frågor tar hon alltid dem med hela gruppen.

– Frågar någon så tänker ofta många samma sak.

Den andra halvan av de 90 minuterna får studenterna räkna själva. Även här har Susanne Mirbt ett knep för att förstärka inlärningen.

– Jag uppmanar alltid eleverna att hjälpa varandra. Studenterna lär sig mycket mer av att diskutera med varandra än att lyssna till en lärare. Så frustrationen av att inte förstå blir en pedagogisk poäng.

Hon är tydlig med att hennes mål är att alla ska bli godkända och att de kommer att få den hjälp de behöver för att nå dit.

– Men jag säger också att de måste räkna, räkna, räkna, och att de faktiskt måste säga till om de behöver hjälp. Det blir som ett slags kontrakt.

Även där försöker hon sänka tröskeln.

– Alla får komma till mitt rum och ställa frågor, och jag brukar säga att de fem första som kommer får choklad, säger hon och skrattar. Har vi haft en dugga så kan den som vill få en individuell genomgång av den. Jag svarar på e-postfrågor och lägger ibland upp videoklipp med svar, eftersom det går att få med så mycket mer i en film än i text.

Här finns också hennes tydligaste råd till de som bestämmer över undervisningen.

– Planera in mentorstid! Men säger man bara att dörren är öppen kommer bara de redan duktiga. Därför måste man som lärare vara en aktiv mentor.

 ---

FAKTA/ Susanne om undervisning

Mest intressant: Utmaningen att framställa innehållet så det blir rätt pusselbit för rätt person. Och att smula ner det till en samling triviala steg.

Svårast: Att smula ner det till en samling triviala steg ...

Tre råd till nya lärare:

• Vara tydlig och motivera det du gör.
• Gör pauser, där ger studenterna får vara aktiva och också få en möjlighet att komma ikapp. Det är också en barometer. Är de tysta och tittar på varandra vet man att man misslyckats.
• Studenter måste alltid känna att de kan få hjälp. Har de misslyckats på en dugga bör de få en personlig genomgång.

Kim Bergström

Titel: Docent
Ålder: 49
Aktuell: Mottog Uppsala universitets pedagogiska pris 2012.

Gör gärna på fritiden: Familj, natur, läsa, undra.

Största geniet: Leonardo Da Vinci

Kvar att göra: Klura fram svar på alla mina funderingar.

Lärare jag minns: Det är lättare att svara på vilka jag inte minns.

Favoritämne i skolan: Alla, förutom flickidrott, syslöjd och geografi.

Bästa ögonblicken som lärare: En gång verkade studenterna trötta och inte uppmärksamma. Då ”sjöng” jag några meningar av min teorigenomgång. Alla vaknade till, vi skrattade alla tillsammans, det blev spontan applåd, och sen kunde vi fortsätta med mycket större uppmärksamhet.

Största missen som lärare: En gång använde jag en bokstavsförkortning för en variabel som också har en politisk innebörd. Jag rättade till det, men ändå!

Kim Bergström