Stjärnforskaren Karin Lind: Hoppas på ett spännande genombrott

– Det är min första forskningsledartjänst. Det är glädjande och utmanande att få sätta ihop min egen forskargrupp och att det är jag som kommer att designa vad vi ska bedriva för forskning, säger Karin Lind, forskare vid institutionen för fysik och astronomi.

I sin forskning tittar hon på saker som hände för väldigt länge sedan. Hon fokuserar på stjärnor som skapades strax efter Big Bang, för ungefär 13 miljarder år sedan. Vid Big Bang uppstod tre grundämnen: väte, helium och litium. Väte och helium finns det gott om i universums stjärnor medan en del av litiumet verkar försvinna någonstans. Hur uppstår alla tyngre ämnen och var försvinner litiumet? Det är frågan som Karin Lind vill hitta svaret på.

Pengarna som hon får från Sofja Kovalevskajas stipendium (Alexander von Humboldtstiftelsen) ska räcka till att hålla en egen forskargrupp i arbete i fem år vid ett tyskt universitet. Karin Lind blev själv kontaktad av Max Planckinstitutet för astronomi, som ville att hon skulle ansöka om stipendiet tillsammans med dem.

– Det är ett väldigt bra erbjudande. Annars hade jag inte tagit det, planen var att fortsätta här i Uppsala men nu får jag den här chansen. Som många forskare vill jag på sikt ha en fast tjänst och då är det förstås meriterande för mig att ha varit forskningsledare, säger hon.

Att flytta till Heidelberg ser hon fram emot, även om hon egentligen har tröttnat på själva flyttandet. Hon är uppvuxen i Motala. Som 19-åring flyttade hon till Uppsala, började studera och fyra år senare tog hon en magisterexamen i fysik, med fokus på astronomi (2007). Efter det fortsatte hon som doktorand vid European Southern Observatory i München.  Avhandlingen lades fram vid Ludwig Maximilan Universität 2010. Åren 2010-2013 fortsatte hon som post-dok på Max Planckinstitutet för astrofysik. Efter det blev det ett år i engelska Cambridge, och från och med 2014 är hon tillbaka på Uppsala universitet.

Det var i 13-14-årsåldern som hon hittade astronomin och bestämde sig för att det var det som hon ville jobba med. Hon berättar om intresset för natthimlen och fascinationen av allt som finns utanför vintergatan.

– Jag är jättenöjd med mitt val, konstaterar hon.

Vad är det du ska göra vid Max Planckinstitutet i Heidelberg?

– Jag ska göra det jag redan gör fast i större skala. Allt det som jag hittills inte har hunnit med. Jag kommer att ha möjlighet att utveckla mina teoretiska modeller över stjärnspektra så att vi kan studera galaxens uppkomst och utveckling med bättre data.

Astronomi tros vara världens äldsta naturvetenskap och det finns bevis för astronomiska studier som är äldre än 4 000 år. Fortfarande finns massor kvar att upptäcka. Karin Lind tycker att det är lätt att hitta nya angreppssätt, till stor del tack vare den tekniska utvecklingen.

– Skalan vi jobbar på utvecklas hela tiden. För 20 år sedan fick forskarna göra allt själv och kunde titta på kanske tio stjärnor i taget. Nu med större teleskop, och genombrott på den teoretiska sidan, kan vi se mycket längre bort i rymden. Vi ser många fler stjärnor och detaljrikedomen är större. Vi kan undersöka fler ämnen och kan bli mer precisa när det gäller hur mycket det finns av olika ämnen. I dag kan vi ge svar på frågor som vi för 20 år sedan inte visste fanns.

Det är mycket som blir nytt för Karin Lind på Max Planckinstitutet för astronomi i Heidelberg. Eftersom det är ett forskningsinstitut som hon kommer att arbeta på, och inget universitet med grundutbildningsstudenter, kan hon ägna sig helhjärtat åt sina forskningsprojekt.

Vad hoppas du på?
– Givetvis hoppas jag på att vi gör ett spännande genombrott om Vintergatans historia, säger Karin Lind.

Elin Bäckström

Läs mer

Karin Linds avhandling
Sofja Kovalevskajapriset
Artikel i UNT om Karin Lind