Varför skickar skickar vi inte ut vårt kärnavfall i rymden?

Att skicka ut exempelvis vårt kärnavfall i rymden, vad tror/vet du om den idén? För jag tänker att det troligtvis inte är så smart pga. att man genom att klyva uranatomer med hjälp av neutroner frigör stora mängder energi. Vet forskarna nånting om hur en klyvd atom skulle kunna påverkas i rymden? Om den t.ex. skulle stöta på/samman med andra atomer? Möjligtvis stöta på andra klyvda atomer? Om klyvda atomer existerar i rymden så vitt vi vet?

Frågan ställdes 2019-01-25 av Marcus, 35 år.

Generellt sett skickar vi inte ut sopor av något slag i rymden eftersom det är väldigt energikrävande och dyrt. Dessutom fallerar uppskjutningar ibland, som rymdfärjan Challenger till exempel. Om en uppskjutning fallerar skulle avfallet komma ner igen och förmodligen spridas i atmosfären. Det är just det man helst av allt vill undvika med använt kärnbränsle.

Även om man lyckades skjuta upp avfallet och lägga det i omloppsbana, så skulle det långsamt sakta ner pga. sällsynta kollisioner med luftmolekyler, och till sist falla ner i atmosfären igen och brinna upp. Därför skulle vi behöva skicka det inte bara till omloppsbana utan ännu längre.

Väl i rymden skulle kärnavfallet bara successivt sönderfalla, precis som på jorden, inget annat speciellt skulle skilja sig.

De metoder som faktiskt föreslås för att ta hand om vårt använda kärnbränsle är geologisk deponi eller återvinning. Urberget är på många platser stabilt i mycket långa tidsrymder. Använt kärnbränsle når samma radiotoxicitet som den ursprungliga uranmalmen efter hundratusentals år. Urbergets ålder i Sverige är i spannet 4,6 miljarder år till 500 miljoner år. Det är alltså en stabil förvaringsplats för en deponi. Till exempel Sverige och Finland har som mål att hantera avfallet på detta sätt.

I fallet med återvinning så separeras uranet som är kvar i bränslet och de transuraniska aktiniderna från det egentliga avfallet, fissionsprodukterna. På så sätt kan man återvinna det mesta av bränslet och bara fissionsprodukterna läggs på deponi. Då avtar radiotoxiciteten hos avfallet till samma nivå efter ca 1000 år, eftersom detta avfall har kortare halveringstider än vissa av transuranerna. Till exempel Frankrike hanterar sitt avfall på detta sätt.

Frågan besvarades av Peter Andersson, forskare vid avdelningen tillämpad kärnfysik, institutionen för fysik och astronomi.