Hur kan ni leva med vetskapen om att solen en dag kommer att slockna?

Hur kan ni forskare leva med vetskapen om att solen en dag kommer att slockna och att allt liv i solsystemet därefter är dömd till en evig död? Jag har tänkt mycket på det som liten, men inte mer sen dess... och nu såg jag ett program om det på TV häromdagen som knockade mig totalt. Dödsångesten var total, jag svettades, hjärtat bankade och jag ville kräkas. Grät hysteriskt och även om det känns bättre idag så vandrar tankarna dit då och då och ångesten slår mig. Jag har två små barn och vill sluta jobba och ta dem ur skola och förskola och spendera varje sekund jag har kvar på jorden med dem, för de är allt som betyder något. Allt känns meningslöst när jag tänker på att solen kommer slockna, liksom vad spelar en fotbollsträning, mitt jobb, att jag ens äter, för roll om vi alla en dag är dömda till evig och oåterkallelig död. Kanske inte rationella tankar, men det är så jag känner. Hur gör ni? Har ni inte dödsångest över dels solen, men också att universum är en så extremt farlig plats? Hur hanterar ni i så fall det i vardagen, för att undvika att bli deprimerade?

Frågan ställdes 2020-08-18 av Sandra, 36 år.

Det var en spännande filosofisk fråga och beroende på person kan man ju ha helt olika syn på detta. Jag vet att du inte är den enda som tänker i sådana banor enligt vad kollegor berättat.

Själv har jag inte någon sådan ångest, kanske för att jag vet att jag eller mina barn, barnbarn, eller väldigt många senare generationer inte kommer att dö av denna anledning. Människan har bara funnits som människa i cirka en miljon år (kanske 50 000 generationer?) och det dröjer flera tusen miljoner år innan solen får slut på sitt ”bränsle”. Det finns mycket annat som skrämmer mig mer, till exempel hur vi själva tycks vara på väg att göra hela jorden till en mycket mindre trevlig plats på bara några hundra år.

Om vi tänker oss 50 000 generationer framåt i tiden, om kanske 1 miljon år, så har solen bara ändrats en pytteliten aning. Och människorna ser nog inte längre ut precis som vi gör nu (evolutionen stannar inte). Om 100 miljoner år skulle vi kanske inte ens känna igen våra efterkommande och solen lyser fortfarande över dem, om än litet ljusare än idag. Vi vet ju att alla ska dö någon gång och det är ju sorgligt – men också bra – för annars skulle vi så småningom inte ens ha ståplats på jorden. Kanske kommer varelserna här på jorden att utveckla metoder för att överleva solens utslocknande – kanske flytta till ett annat solsystem med en ung sol – eller finna en helt annan lösning på problemet som vi inte ens kan föreställa oss idag.

Ta inte dina barn ur skolan, utan ha roligt tillsammans med dem och se dem utvecklas till kloka människor som försöker att göra jorden till en bra plats att leva på för alla. Det är fantastiskt att resonera med barnen och höra hur deras tankevärld förändras. Tänk om dina föräldrar i skräck hade tagit dig ur skolan – hur hade ditt liv kunnat se ut då? Skolan är inte perfekt – men det bästa vi har för att vi ska kunna lära oss leva tillsammans med andra och göra något som vi är bra på och förhoppningsvis tycker är roligt.

Frågan besvarades av Bengt Edvardsson, universitetslektor vid avdelningen astronomi och rymdfysik, institutionen för fysik och astronomi.