Varför kan jag om ett halvår fortfarande se de stjärnor som jag idag ser i väster?

Om ett halvår befinner vi oss på andra sidan solen, ca 30 miljoner mil fågelvägen. Om jag just nu ser på solen så kan jag omöjligt se vad som finns bakom den, därför att luften sprider (främst blått) solljus åt alla håll så att stjärnornas ljus ”drunknar” i himmelsljuset. Så hur kommer det sig att jag om ett halvår fortfarande kan se de stjärnor som jag idag ser i väster?

Frågan ställdes 2021-07-24.

Detta är enklast att förklara om vi tänker oss att du står vid ekvatorn: På kvällen när solen just har gått ner ser du halva stjärnhimlen (om du väntar tills himlen blivit mörk). 12 timmar senare (innan solen har gått upp och gjort himlen ljus) ser du andra halvan av himlen – helt andra stjärnbilder.

Vi bor på ca 60 graders latitud vilket gör att vissa stjärnbilder alltid är över horisonten (dag som natt, sommar som vinter). Karlavagnen, Cassiopeja och Svanen finns alltid över horisonten. Å andra sidan kan vi aldrig se många av de stjärnbilder som är på den södra himlmelshalvan. Står man vid nordpolen ser man alltid alla stjärnor på norra himlen (om inte solen är uppe) och aldrig någon av stjärnorna på södra himmelshalvan.

Frågan besvarades av Bengt Edvardsson, universitetslektor vid avdelningen astronomi och rymdfysik, institutionen för fysik och astronomi.