Varför ser stjärnorna på natthimlen ut att vara lika stora?

Varför ser stjärnorna på natthimlen ut att vara lika stora när dom borde vara olika stora pga. avstånd och storlek?

Frågan ställdes 2021-10-17 av Jonas, 48 år.

Alla stjärnor (utom solen) är så långt borta att man endast med grupper av hopkopplade teleskop, så kallade interferometrar, kan avgöra hur stora några av de närmaste och största är, det vill säga vilken vinkel deras diameter upptar på himlen. Som jämförelse upptar solen och månen båda cirka 1/2 grads vinkel på himlen medan den skenbart största stjärnan R Doradus (https://sv.wikipedia.org/wiki/R_Doradus) upptar en vinkel av omkring 0,06 bågsekunder, det vill säga 30 000 gånger mindre. Våra ögon kan absolut inte upplösa så små vinklar, så alla stjärnor är punktformiga för oss.

Vi står ju på jorden, under en turbulent atmosfär med olika varma luftströmmar som hela tiden ändrar sig. Sista milen från stjärnan till oss så störs de parallella ljusstrålarna av luftoron, ”seeing” på engelska. Denna gör att stjärnan snabbt tycks hoppa runt inom en diameter av någon eller några bågsekunder – olika mycket olika nätter. När vi har ”god seeing” så ser stjärnorna stabila ut medan vid dålig seeing så blinkar de mera. Klara vinternätter kan man ofta se himlens ljusaste stjärna Sirius blinka i olika färger på grund av seeingen. Planeterna blinkar inte eftersom deras vinkeldiametrar är större än seeingeffekterna.

Frågan besvarades av Bengt Edvardsson, universitetslektor vid avdelningen astronomi och rymdfysik, institutionen för fysik och astronomi.